Hoppet är det allra sista som lämnar mig, så det så...

Det var ju inte alls över!

Ja, vad säger man, jag som trodde detta eviga kräkandes skulle

vara färdigt efter helgen fick mig en glad överraskning i natt

- älsklingen, min store starke finne, 

började att hulka och ha sig och vips, så

hade han rusat in på toaletten!

Så höll han på ifrån halv 3 tills barnen skulle till skolan. Jag sov väl si så där gott

efter halv 3, men jag trodde verkligen att jag var dödens död

när klockan ringde vid 7!

(och då borde jag kanske inte jämföra med honom då, hur dåligt han mådde)

Och vad säger man igen då...

Olyckan är väl alltid framme 3 gånger.

Vår (min, för jag tvättar ju mest) tvättmaskin suckade tungt imorse och bara slutade att fungera!

Det går ju inte.

Inte med en familj på 6 personer.

Älsklingen tvingades ner i källaren, hulkig och svettig

  (han sa att han såg dubbelt, men alla vet ju hur män är när de bli sjuka...)

och fick skruva isär eländet.

Men inte ens han kunde laga den förbaskade maskinen!

Så istället köpte vi en ny

och ingen kunde vara gladare än jag.

Jag betalde för snabbleverans så vårt nya vrålåk levereras på måndag.

Nu är det snart kväll och jag ser fram emot en riktigt lugn

sådan, men man vet ju aldrig. Älsklingens mage har slutat krampa

och jag ska strax sätta igång med middagen. Nu fattas det väl bara att jag får för mig

att börja hulka och ha mig! Kanske ska jag ta till mig 

älskade svärmors tips och ta ett glas med whiskey för att få bort bakterierna.

Det enda problemet är väl att de som tycker att whiskey gör dem glada (och friska) i vår familj är just 

svärmor och älsklingen!

Jag är bara glad för de vackra tulpanerna med rot, som jag köpte idag.

För mig - enkel lycka!

Och jag tror minsann inte att jag kommer vara nästa offer här hemma.

 Hoppet är det allra sista som lämnar mig, så det så!

Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam

och ha en fantastiskt rolig kväll, raringar!