Jag har arbetat idag
- det var 9 år sedan sist!
Om man inte räknar antalet blöjor som jag bytt, middagar som jag lagat, kläder
som jag glatt shoppat och sedan förberett varje dag innan skolan
och hur många tusentals frukter som jag packat ner i busbarnens ryggsäckar.
Jag kan inte räkna in skrubbsår, plåster eller att ha vårdat mina små särskilt mycket,
de är ju aldrig sjuka!
skrattar
Men idag har jag faktiskt fått betalt i rena pengar för mitt arbete,
inte bara villkorslös kärlek.
Jag har haft det otroligt kul idag, kollegerna var underbara, snälla, söta och chefen
är bara så lika härlig, jag har lärt mig koder för inloggning, kassa, kassaskåp
och larm bara bums så där! Kassorna räknade jag minsann också idag
och jag vet att detta är ett arbete som jag kommer att älska!
Men.
När jag vinkade vi ses nästa vecka, så hade jag fått ett missat mail.
Mailet som jag hoppats på. Det som får mig att bli lite halvt galen
och småberusad, utan att ha druckit en droppe.
Jag har fått arbete inom flyget.
Ett litet, privat bolag, där jag arbetar ensam, med 2 piloter. Jag kommer att ha hand om
allas säkerhet, kabinen är min och det är mestadels korta flygturer
så att jag kan vara hemma med familjen.
Bolaget vill ha mig i Stockholm på måndagmorgon
och jag vet inte hur jag inte ska kunna tacka ja
- detta är min dröm, samma som jag haft sedan jag fick intervjuerna
i England för X antal år sedan, jag flög dit, fick jobben, de ville att
jag skulle flytta ifrån Mallorca till UK bums, men i samma veva träffade jag älsklingen, blev
lite smått överförälskad, gravid och tackade nej till tjänsterna.
Men nu har jag chansen igen och
jag är dum om jag inte tar chansen!
Vilket dilemma
- bortskämt dilemma, kanske man kan säga.
Men jag är otrolig glad, glad för att jag forfarande är poppis, jag skäms faktiskt en hel del
för att jag har det så bra, jag vill inte alls göra någon besviken av de som
vill anställa mig och jag, trots att jag är superglad, är ganska ledsen över att
jag inte kan få arbeta med båda företagen - det är lite smolk i bägaren!
skrattar
Ja, jag skrattar lite, för jag har aldrig i livet använt det uttrycket förr.
(finns det)
Nu ska jag ialla fall sätt mig med min ljuvliga familj, alla lite smått
chockade att mamma snart ska börja arbeta som alla andra normala
människor, det blir slötittande på en mysig film, sen tidigt i säng gissar jag.
Huvudet är lite smått förvirrat just nu...
Ahhhhh, långt inlägg, mycket text och inga bilder
- ja, ni ser själva att jag inte riktigt hänger med!
Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaam, vi ses imorgon,
förhoppningsvis är jag lite normalare, inte så stressig och jag
faktiskt känner att jag inte gjort något dumt.
